Årets första - å andra och tredje - bok

Årets första bok blev en "dussindeckare" (Ni vet, den där typen av deckare där läsaren för följa en och samma polis genom flera böcker, är lättlästa, lämnar sällan något bestående intryck , ofta skrivna av en svensk kvinna och där "plotten"/vem som är mördaren brukar kunna gissas redan på sidan 50. Perfekt semesterläsning, alltså). "I natt är Du död" av Viveca Sten är den fjärde boken om polisen Thomas Andréasson som utspelar sig på Sandhamn med omnejd. Tycker att Sten tillhör de bättre i genren och tyckte nog också att den här var hennes bästa.

Bok nr två blev "skit i mössan" av Åsa Erlandsson och Eva Thimgren. En bok som enligt utsago skulle vara "väldigt rolig att läsa" och slå hål på en mängd myter och lögner relaterade till familj och föräldrarskap. Typ "fötterna växer en storlek efter graviditeten", "löss smittar via mössor" och "barn blir hyperaktiva av socker". Men också en hel del allmängiltiga av slaget "morötter förbättrar synen", "man får mask i magen av att äta snö" och "man får kramp av att äta innan badet". Men jag vet inte. Så där himla skojig var den inte. Och så tycker jag nog att de själva gick i fällan, dvs. missade med att redogjorde för alla källor och fakta och hur undersökningar gjorts när de "gick till botten" lögner, myter och vandringssägner.

Bok tre blev "Ensamma hjärtan och hemlösa hundar" av Lucy Dillon. En riktig "feelgood" roman av samma slag som filmens "romantiska komedier": man vet vad man får redan när man står där med DVD-fodralet i affären/videobutiken. En söt, trevlig bok som lämnade en riktig bomullskänsla.